Arkitekten hoppades på en mycket enkel byggnad, med mycket enkla färger, men som inte skulle vara tyst och tråkig. Huvudmålet är den rörelse som fångas upp i de “flygande fönstren”, som kan ses både inifrån och utifrån. Om man betraktar byggnaden från utsidan kan man se att ansiktena verkar röra sig något. När man tittar inifrån genom den förstörda fönsterformen verkar världen röra sig. Byggnaden byggdes med ett betongskelett; fasaderna byggdes med hjälp av en betongbas med värmeisolering i ett fast monterat ventilerat fasadsystem. Alla fönster har elektriska persienner för att möjliggöra reglering av inkommande sol under varma sommardagar. Solpaneler används för uppvärmning av vatten.